Svensk grammatik undervisas i fel ordning i grundskolan (Disputation fil.mag. Eeva-Liisa Nyqvist, 23.8.2013)

​15.8.2013

Svenskinlärare tillägnar sig först de former som saknar bestämdhetsändelse och artiklar (t.ex. åka buss, min bok, hundar). Efter detta tillägnas bestämd form singularis (hunden) och till sist obestämd form singularis (en hund) och bestämd form pluralis (hundarna).

– Att bestämd form singularis är signifikant lättare än obestämd form singularis kan förklaras med finskans gynnsamma påverkan: inlärare har vant sig vid böjda ord i sitt modersmål. Den obestämda singularformen som innehåller en artikel är däremot svår, eftersom åtminstone standardfinskan inte innehåller artiklar, berättar Eeva-Liisa Nyqvist.

Läromedlen borde bygga på verkligt språkbruk

Undervisningsordningen i de läromedel som Nyqvists informanter använt avviker kraftigt från den inlärningsordning som upptäckts i undersökningen.

Substantivets form behandlas först i samband med possessiva och genitivuttryck. Detta är enligt Nyqvist motiverat, eftersom det handlar om lätta och i språkbruket vanliga uttryck. Substantivets obestämda form singularis behandlas dock före bestämd form singularis, vilket kan vara skadligt för inlärares motivation.

Däremot behandlas alla pluralformer på en gång, trots att obestämd form pluralis är mycket lätt, medan bestämd form pluralis är mycket svår. Bestämdhet och artikelbruk behandlas över huvud taget mycket lite i läromedlen. De regler som inlärare får i skolgrammatikor är bara delvis fungerande (t.ex. "Använd bestämd form när substantivet nämns för andra gången") och grammatikövningarna är ofta mycket mekaniska.

Enligt Nyqvist borde läromedlen bygga mer på det verkliga språkbruket: bestämd form singularis är i språkbruket vanligare än obestämd form singularis, eftersom kommunikationen vanligen handlar om bekanta saker och företeelser. Därför borde man även lära ut bestämd form först. 

– Bestämd form är också i läromedelstexterna vanligare än obestämd form, varför undervisningsordningen kolliderar även med de texter som inlärare har läst. Fenomenet bestämdhet borde också behandlas grundligare. – Det är sant att "bestämd form används när något nämns för andra gången", men i praktiken är det ovanligt att repetera samma substantiv flera gånger. I verkligheten används bestämd form oftast när man talar om något allmänt känt eller om något som ingår i talsituationen, påpekar Nyqvist.

I undersökningen deltog 67 grundskolelever som läste B-svenska. Samma elever följdes under årskurserna 7 - 9. Materialet består av sex korta uppsatser och tre inspelade bildbeskrivningar per elev. Undersökningen ingår i det för Åbo och Jyväskylä universitet gemensamma projektet På väg mot kommunikativ kompetens: tillägnandet av svenskans struktur hos finska inlärare. Projektet har finansierats av Svenska litteratursällskapet i Finland.

**
Fil. mag. Eeva-Liisa Nyqvists doktorsavhandling Species och artikelbruk i finskspråkiga grundskolelevers inlärarsvenska. En longitudinell undersökning i årskurserna 7–9 framläggs för offentlig granskning vid Åbo universitet fredagen den 23 augusti kl. 12.15 i sal 2 i universitetets huvudbyggnad (Universitetsbacken).     Som opponent fungerar professor Hanna Lehti-Eklund från Helsingfors universitet och som kustos fungerar professor Camilla Wide.

Fil. mag. Eeva-Liisa Nyqvist är född år 1980 i Åbo och har avlagt studentexamen år 1999 i Aurajoen lukio. Hon har avlagt filosofie magisterexamen vid Åbo universitet år 2004. Hon fungerar som universitetslärare vid Östra Finlands universitet. Nyqvists huvudämne har varit nordiska språk.